om att vilja kräkas inför publik.
idag var jag och joel och amanda och malin på studentbio. det var den där "across the universe". 2½ timmar lång beatlesmusikal där dom i sann mama mia-anda har försökt klippa ihop beatleslåtar till en musikal.
det var ett good-looking-kid som spelade en paul mccartneykopia. sen sjöng dom. tjejen som han blev kär i var vän och söt och hade ett vitt linne o hippie-hår. sen var det a whole lotta misslyckade knarkskildringar där dom ripoffat både motny python, tim burton och typ alla konstnärer i halva världen.
huvudpersonerna hette jude och lucy. scenen när dom avslöjade sina namn fick mig att vilja spy. sen kom det en barnkör, då ville jag spy ännu mer men värst var nog alla scener när folk skulle vara lite tokroliga hippes som slog på soptunnor och liknanade saker.
det absolut enda som var lite (med betoning på lite) coolt var att jag hade en liiiiten aha-upplevelse när jag kom på att en av hippiesarna var spelad av bono. annars var det en gag-reflex rakt igenom. i övrigt verkade den rikta sig till trettonåringar som går i musikklass. den fick mitt beatleshat att växa till så stora proportioner att nästa gång jag ser omslaget till abbey road kommer jag att freaka ur.
ge mig tillbaks mina 2½ timmar!
det var ett good-looking-kid som spelade en paul mccartneykopia. sen sjöng dom. tjejen som han blev kär i var vän och söt och hade ett vitt linne o hippie-hår. sen var det a whole lotta misslyckade knarkskildringar där dom ripoffat både motny python, tim burton och typ alla konstnärer i halva världen.
huvudpersonerna hette jude och lucy. scenen när dom avslöjade sina namn fick mig att vilja spy. sen kom det en barnkör, då ville jag spy ännu mer men värst var nog alla scener när folk skulle vara lite tokroliga hippes som slog på soptunnor och liknanade saker.
det absolut enda som var lite (med betoning på lite) coolt var att jag hade en liiiiten aha-upplevelse när jag kom på att en av hippiesarna var spelad av bono. annars var det en gag-reflex rakt igenom. i övrigt verkade den rikta sig till trettonåringar som går i musikklass. den fick mitt beatleshat att växa till så stora proportioner att nästa gång jag ser omslaget till abbey road kommer jag att freaka ur.
ge mig tillbaks mina 2½ timmar!
Kommentarer
Postat av: c
Ska bli spännande! Du, vi har nästan fyra. I en är det två stora enkelglasade fönster, tror det kvalificerar som en vägg, den stoppar lite av blåsten varjefall...
Trackback
