aerobicide

sitter här och upplever precis allt som är fel med eskilstuna. tänker på hur skönt det är att jag inte måste vara här hela tiden. nog för att linköping är en nästan lika stor skitstad men det är något särskilt som gör att den här staden känns så fruktansvärt ogästvänlig.

gamla minnen, nej. brist på saker att göra, nej.

eskilstuna känns i princip som stockholms bortskämda lillebrorsa. ingenting är direkt dyrt och jobbigt här, men alla är ganka självcentrerade, elitistiska och jobbar hårt på prettoidentiteten. det är som om  att lillebrorskomplexet är så starkt att man måste kompensera så sjukt hårt för att ens ha lite trevligt.

det värsta är att dessa elitistiska pretton är så osäkra på sin egen förmåga, så att de likt mobbaren på högstadiet trivs fruktansvärt bra med att stanna i den här skithålan och vara "de coola". big fish in a small pond, det är lite så dom jobbar. för om dom skulle flytta till stockholm skulle inte en jävel bry sig om de dök upp på krogen, de skulle inte bli bjudna på häftiga fester eller få stå på några gästlistor. trygga tuna där man redan jobbat upp sig lite känns kanske bättre och dessutom behöver man ju i princip bara äga ett teakbord, bo på söder och vara lite dissig i allmänhet för att få ganska mycket cred i denna low-maintenence-stad.

tänkte ett tag att jag skulle flytta tillbaka hit efter skolan. men jag säger så här: tack, men nej tack. skulle fan hellre bo i ett torp i utkanten av jämtland än att spendera en enda minut till tittandes på folk med beyond retro-kassar vars enda stolthet i livet är att de känner bartendern på raw eller att de någon gång nåstan hånglat med någon med prettobrillor som kanske känner någon i kent.

fuck you tuna!

PS: Loving liv strömqvist!