bygga.

okej. här är planen:


först ska jag läsa alla de här böckerna.



sen ska jag bygga mig ett hus.


som ska ligga vid en sjö.

(poängen är att hur man än lägger dem så ser det aldrig lite ut)

over and out.

så jävla mycket att göra.

ibland kan det märkas att jag går sista terminen. det här har jag att göra de närmsta veckorna:

KURS
- läsa sjut mycket böcker, typ 7 eller 8
- gå på föreläsningar och seminarium
- skriva kursuppgifter
- och till sist en hemtenta v.13

PRAKTIK
- planera genomgångar i textilslöjd
- planera arbetsområde i svenska
- fixa och dona med material och kopiering och grejer
- ha praktik på heltid v. 9-12.

EXAMENSARBETE
- hitta tre skolor att utföra undersökning på. Åka dit och härja runt
- formulera en enkätfråga
- hitta metodlitteratur, läsa den och skriva metodavsnitt
- hitta böcker om genusteori och formulera litteraturdel
- hitta böcker om slöjdens historia och skriva en bakgrund

LIVET
- klippa mig
- skaffa ett jobb
- skaffa någonstans att bo

någon som vet en bra langare?

städvärk.

igår hade jag ont i huvudet hela dagen. idag vaknade jag och hade lika ont i huvet. det är som om en pil går in på vänster sida och gör att jag blir helt snurrig och har jättesvårt för ljud. tror att det är en stressreaktion på den här livsförändringen som pågår, eller en stroke. antingen eller.

för att distrahera mig från denna värk började jag rensa alla saker i min bokhylla. tio tidskriftssamlare blev två och jag slänge hur mycket onödigt skit som helst, rensade lådor och dammade. efter denna städning var jag tröttast i världen (det tog typ fyra timmar) och huvudvärken var borta.

min poäng är att för mycket saker som ligger och skräpar inte är bra. jag har samlat på mig så jävla mycket skit under bara tre år. nu jobbar jag enligt tanken att om jag inte kan komma på exakt vad jag ska ha det till så ryker det. tanken är sedan att på något sätt bli av med dessa grejer, hur gör man?



göra upp.

jag har någon slags kris som baseras på den här examensgrejen och den här flyttagrejen och alla dom här andra grejerna som vänder på mitt liv.

get off the internet!

första dagen.

- hej. Rebecca heter jag. jag kommer ursprungligen från eskilstuna och ska bli lärare i textilslöjd och svenska för grundskolans senare åldrar, sa jag.
klassen skulle kunna ha sagt som på aa, "heeeej rebecca" men istället tittar dom med tomma blickar på mig.
- fast idag har jag förstått att jag innan det kommer att bli arbetslös, men det löser sig nog. vi har ju välfärd i sverige.

på rasten:
- vad gör du då rebecca?
ny klasskamrat vill vara trevlig.
- ingenting, svarar jag.
- ingenting?
- lyssnar på musik och gnäller, det är väl typ det jag gör.

det sammanfattar min första dag.

stress.

jag känner den. stressen och pressen. jag har inga pengar, jag har inte ordnat alla böcker till kursen för allt fuckar upp sig, jag har ingen koll på något, jag har inte skrivit mit cv, jag har tusen ofärdiga pyssel, jag vet inte hur man får ett jobb, jag vet inte hur jag ska försörja mig i sommar, jag har ingen lust att flytta från min lägenhet, jag har tusen saker jag inte behöver men vill ha kvar, jag borde rensa, jag borde göra mer kul och mindre tråkigt, jag lever i mina mysbyxor, jag sover till elva, jag äter bara bröd, jag har skjutit upp allt, jag har ingen självständighet, jag har ingenting, jag har ingen koll och jag hatar läget totalt.

kattfnatt.

jag hänger med kola och han cirkulerar runt laptopen som om den är ett saftigt byte. jag tänker på alla saker jag borde göra för min skull, för andras skull, för att det blir bättre i längden, för att det känns bra just nu.

jag önskar att jag hade en tidsmaskin och en bra karaktär. nu har jag både mitt eget och andras förträngda problem att irritera mig på och en apatisk inställning till livet som gör att det är mycket disk, tusen ofärdiga projekt och mindfuckat.

tror jag börjar med att bädda.

drama bar empty

precis som man i tv-spel kan få slut på magi har jag nu slut på drama. jag orkar inte mer och den som försöker skapa mer kommer att få ett apatiskt stirrande tillbaka. det är liksom slut på energi att bry sig om saker som är jobbiga. detta ger mig en känsla av att inget kan skada mig. så tänker jag numera leva.

snart är det dags för sista terminen. det känns lagom sjukt. sen ska jag lämna detta hell-hole och göra något som uteslutande får mig att må bra. eller i alla fall är det det jag tänker inbilla mig tills motsatsen är bevisad.

klar.

julstöket.

består av att jag ska sy. sen handla julmust, göra rödbetssallad och lyssna på sjukt mycket julmusik.

nu är det jackson 5 minsann.

kul jul.

spökstan.

sitter här och upplever precis allt som är fel med eskilstuna. tänker på hur skönt det är att jag inte måste vara här hela tiden. nog för att linköping är en nästan lika stor skitstad men det är något särskilt som gör att den här staden känns så fruktansvärt ogästvänlig.

gamla minnen, nej. brist på saker att göra, nej.

eskilstuna känns i princip som stockholms bortskämda lillebrorsa. ingenting är direkt dyrt och jobbigt här, men alla är ganka självcentrerade, elitistiska och jobbar hårt på prettoidentiteten. det är som om  att lillebrorskomplexet är så starkt att man måste kompensera så sjukt hårt för att ens ha lite trevligt.

det värsta är att dessa elitistiska pretton är så osäkra på sin egen förmåga, så att de likt mobbaren på högstadiet trivs fruktansvärt bra med att stanna i den här skithålan och vara "de coola". big fish in a small pond, det är lite så dom jobbar. för om dom skulle flytta till stockholm skulle inte en jävel bry sig om de dök upp på krogen, de skulle inte bli bjudna på häftiga fester eller få stå på några gästlistor. trygga tuna där man redan jobbat upp sig lite känns kanske bättre och dessutom behöver man ju i princip bara äga ett teakbord, bo på söder och vara lite dissig i allmänhet för att få ganska mycket cred i denna low-maintenence-stad.

tänkte ett tag att jag skulle flytta tillbaka hit efter skolan. men jag säger så här: tack, men nej tack. skulle fan hellre bo i ett torp i utkanten av jämtland än att spendera en enda minut till tittandes på folk med beyond retro-kassar vars enda stolthet i livet är att de känner bartendern på raw eller att de någon gång nåstan hånglat med någon med prettobrillor som kanske känner någon i kent.

fuck you tuna!

PS: Loving liv strömqvist!

off-button.

jag är i eskilstuna. så det så.

när man är här så är det som att tiden inte finns. man kan slösa med den hur mycket man vill. den kanske bara inte är värd så mycket här i arbetarstaden?

efter en fucking jälva lång tids fucking jälva fuck-up så lägger jag ner allt jävla drama och fokuserar på saker som är mer konstanta. låt mig exemplifiera:

när jag var liten hade min mormor sytt en nallebjörn till mig. hon gav mig en jättetor kakburk med knappar och sa att jag skulle hitta en som jag gillade. När jag pillat runt i den där burken i jättelång tid för att hitta den absolut finaste knappen visade jag den. - nu måste du hitta en till likadan, sa hon då, och jag blev jättesur och envis och gav inte upp förän jag hittade en till. sen sydde hon dit dom knapparna som ögon och min nallebjörn hade dom enligt mig mest awesome fucking skitsnyggaste ögonen av alla nallar i hela jävla världen.

detta har resulterat i följande:

att jag alltid kommer att gilla känslan av att stoppa ner handen i en knappburk på valfri loppis och hitta kanske fem knappar som passar ihop men som jag inte kommer att använda till något. köpa dem och sedan känna en mysig känsla när jag hittar dom efter två år i min egen knapplåda och inser att dom är fina men att jag fortfarande inte vet vad jag ska ha dom till.

jag kommer att dö lycklig med sjukt många fina knappar runt mig. dessa knappar kommer jag att kräva att bli begravd med alternativt få fastsydda på min döda kropps skinn för att det vore mycket mer coolt. detta med undantaget att jag skulle få ett barnbarn som ärvde min fetisch. då skulle den få min knappburk.

när morfar dog så skulle vi städa ur vinden. då hittade vi knappburken och den var typ jätteliten. så kan det vara.


ge mig.

vill ha:

http://www.dmusastore.com/p-1797-1914-womens.aspx


det här hade jag glömt.

a just det, jag har ju en sån här blogg också.

sen sist har det mest bara hänt skit.

jag orkar inte skriva om det.

så jag gör två listor:

+ ljuga om att man har svininfluensa så man slipper gå till skolan.
+ att min lägenhet ser ut som ett skrotupplag av pyssel.
+ hummus som jag ska äta snart.
+ när det känns bra och inte suger.

- livet, all dess mening och alla fucking jävla fitt-känslor som fuckar upp min vilja och min förmåga att handla på ett konstruktivt sätt.
- folk som inte kan bete sig som vuxna människor utan istället beter sig som fjortisar.
- oregelbundenheten i mitt liv som får mig att balla ur.

en dag ska jag skriva världens längsta inlägg om allt som har hänt och vad jag tyckte om det. efter det kommer c:a 2 personer tycka om mig. tur att det finns djur.

skyll dig själv.

min sinnesstämning är ett djupt svart hål.
det bor ett avgrundsmörker i min mage.

tråkighet.

jag haaaaar sååååå tråkigt.
idag har min sociala kontakt bestått av ett möte med cecilia i en backe vid parken zoo. förvisso trevligt, men hur tråkigt får man ha?
jag har inte gjort någonting alls. jag vill hem. jag är så grymt understimulerad i både kropp och själ att jag tror jag ska dö när som helst.
hem hem hem. hem är också tråkigt.
allt är tråkigt. alla är tråkiga. alltihop kan dra åt helvete om det ska vara så här tråkigt.
jävla tråk-liv.

tråk tråk tråk.

nu går jag snart och lägger mig.

katterna och jag.

mamma har åkt till någon slags lada. det är mycket sånt going on nu för tiden. jag är nu själv här med saga och siri. inte så tokigt. jag tänker ägna dagen åt att:
- sy lite på en kjol.
- pyssla t-shirts.
- kolla på två johnny depp-filmer (eller kanske ha ett pirates of the carribean maraton)
- lyssna på musik som mamma hatar.
- gå till tuna park och köpa två saker jag behöver.

funderade ett tag på att gå till raw ikväll men svängig reaggehiphop blandat med eskilstunas uteliv kan ju inte bli annat än outhärdligt plågsamt och jobbigt.

nu gäller det bara att peppa upp.

bloggar

bloggar är bullshit.
detta postmoderna fenomen handlar om självutlämnande och att trycka sitt liv och sina känslor i andra människors ansikten. folk tror att dom är viktigare än de är och helt plötsligt är snubben jag bor granne med någon som man ska ha hört talas om.
det är ju tragiskt att folk inte tycker att dom har något bättre för sig.
att dom inte kan prata med varandra utan behöver skriva saker offentligt på internet.
att de exhibitionistiska sidorna hos personer tar över och dessutom
att personer skapar världar där deras subejktiva upplevelser präntas ner i bokstäver och helt plötsligt definieras som sanning.

nu ska jag gå till tvättstugan. jag mår skit, har ont i magen och är oinspirerad.

baaaajs.

kuken, ballen, tunavallen.

min mamma bor mellan:
 
tunavallen


en mack som vi fortfarande kallar för bp, fast den heter statiol.


järnvägen.

här ska jag spendera min tid till nästa lördag.

imorgon ska jag på släktträff. därför ska jag idag baka bröd och handla och ha mig.
sen är det bara att ta på finkläderna och finhumöret och hoppas att man överlever.

michael jackson är död. det är typ som att ta bort alldeles för mycket galenskap från jorden samtidigt. det kommer bildas någon slags obalans i time and space. hoppas jag får en del av den överflödiga galenskapen nu.
annars kanske han bara har fejkat för att få pengar för 50 konserter men inte behöva göra dom.
det märker vi på om folk blir galna eller inte.

midsommarafton.

...då är livet som en fest. eller hur var det nu.

jag har en major enid-identification och sitter här i min fina klänning och undrar varför den här dagen inte bara kan gå över. för att råda bot på detta tänker jag dricka massa vin ikväll. sen tänker jag vara bakis imorgon och sen är det söndag. dagen av alla dagar. eller?



det värsta är att jag har inget liv.
det bästa är att jag inte riktigt känner att jag vill ha ett heller.

trampa.

jag har drömt samma dörm fyra nätter i rad nu. det börjar bli tjatigt och tråkigt och gå mig på nerverna. det är inte ens en särskilt bra dröm, utan snarare en som påminner mig om allt skit i världen. detta gör att jag inte vill gå upp när jag vaknar.

tiden går hur långsamt som helst. det känns ansträngande att sysselsätta sig med saker bara för att få den att gå. det kanske hade varit värt det om resultatet av denna seghet hade varit något bra. men det är det inte. det kommer bara leda till mer och mer fuck-up, mer och mer skit i livet, mer och mer må dåligt. det kanske i och för sig kommer några glimtar av något bra på vägen men i det stora hela kommer jag ju minst att må skit till slut.

godot!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0