aerobicide

världen ber om det idag. jag sitter på uni och försöker opponera på en uppsats som jag inte fattar vad författaren har för syfte med. detta för att det är ett syftningsfel i syftersformuleringen. smart! israel dödar en massa båtåkare. smart!

idag känns det som att världen trycker på "snälla var lite negativ"-knappen och bara ber om det. bara för det tänker jag vara glad idag. glad för att det finns saker att engagera sig i. glad för att jag bokat tre tågbiljetter för 700kr och glad för att imorgon är det seminarium och jag får veta hur det har gått på uppsatsen.

när jag var liten hade jag två förebilder. den första var pippi och den andra var ika i rutan. alla andra var rädda för ika i rutan, men jag (mammas utsago) "satt klistrad framför tv'n och sa åt alla att vara tysta när det var ika". kanske är det så att jag fortfarande tycker att det är hur coolt som helst att ha ett skelett som bästis, eller så gillade jag bara att hon hade fin frisyr.

jag var också livrädd för barbapappa. jag fann det otroligt obehagligt med dessa oformliga klumpar som formade sig till en massa saker. man såg inte fram eller bak på dem och alla hette samma sak. typ som någon slags blob-sekt. otroligt konformistiskt.

i alla fall så verkar det som att jag aldrig kommer att vara något annat än tvärt emot. min flexibilitet inför att gilla saker förblir obefintlig. kära lilla krumelur - jag vill aldrig bliva stur. ett motto som äntligen kan efterföljas nu när jag ska ta examen. jag vägrar! jag ska vara liten och bestämd hela livet.