off-button.
jag är i eskilstuna. så det så.
när man är här så är det som att tiden inte finns. man kan slösa med den hur mycket man vill. den kanske bara inte är värd så mycket här i arbetarstaden?
efter en fucking jälva lång tids fucking jälva fuck-up så lägger jag ner allt jävla drama och fokuserar på saker som är mer konstanta. låt mig exemplifiera:
när jag var liten hade min mormor sytt en nallebjörn till mig. hon gav mig en jättetor kakburk med knappar och sa att jag skulle hitta en som jag gillade. När jag pillat runt i den där burken i jättelång tid för att hitta den absolut finaste knappen visade jag den. - nu måste du hitta en till likadan, sa hon då, och jag blev jättesur och envis och gav inte upp förän jag hittade en till. sen sydde hon dit dom knapparna som ögon och min nallebjörn hade dom enligt mig mest awesome fucking skitsnyggaste ögonen av alla nallar i hela jävla världen.
detta har resulterat i följande:
att jag alltid kommer att gilla känslan av att stoppa ner handen i en knappburk på valfri loppis och hitta kanske fem knappar som passar ihop men som jag inte kommer att använda till något. köpa dem och sedan känna en mysig känsla när jag hittar dom efter två år i min egen knapplåda och inser att dom är fina men att jag fortfarande inte vet vad jag ska ha dom till.
jag kommer att dö lycklig med sjukt många fina knappar runt mig. dessa knappar kommer jag att kräva att bli begravd med alternativt få fastsydda på min döda kropps skinn för att det vore mycket mer coolt. detta med undantaget att jag skulle få ett barnbarn som ärvde min fetisch. då skulle den få min knappburk.
när morfar dog så skulle vi städa ur vinden. då hittade vi knappburken och den var typ jätteliten. så kan det vara.
när man är här så är det som att tiden inte finns. man kan slösa med den hur mycket man vill. den kanske bara inte är värd så mycket här i arbetarstaden?
efter en fucking jälva lång tids fucking jälva fuck-up så lägger jag ner allt jävla drama och fokuserar på saker som är mer konstanta. låt mig exemplifiera:
när jag var liten hade min mormor sytt en nallebjörn till mig. hon gav mig en jättetor kakburk med knappar och sa att jag skulle hitta en som jag gillade. När jag pillat runt i den där burken i jättelång tid för att hitta den absolut finaste knappen visade jag den. - nu måste du hitta en till likadan, sa hon då, och jag blev jättesur och envis och gav inte upp förän jag hittade en till. sen sydde hon dit dom knapparna som ögon och min nallebjörn hade dom enligt mig mest awesome fucking skitsnyggaste ögonen av alla nallar i hela jävla världen.
detta har resulterat i följande:
att jag alltid kommer att gilla känslan av att stoppa ner handen i en knappburk på valfri loppis och hitta kanske fem knappar som passar ihop men som jag inte kommer att använda till något. köpa dem och sedan känna en mysig känsla när jag hittar dom efter två år i min egen knapplåda och inser att dom är fina men att jag fortfarande inte vet vad jag ska ha dom till.
jag kommer att dö lycklig med sjukt många fina knappar runt mig. dessa knappar kommer jag att kräva att bli begravd med alternativt få fastsydda på min döda kropps skinn för att det vore mycket mer coolt. detta med undantaget att jag skulle få ett barnbarn som ärvde min fetisch. då skulle den få min knappburk.
när morfar dog så skulle vi städa ur vinden. då hittade vi knappburken och den var typ jätteliten. så kan det vara.
Kommentarer
Postat av: maggan
tiden är knapp!
Trackback
