bloggar
detta postmoderna fenomen handlar om självutlämnande och att trycka sitt liv och sina känslor i andra människors ansikten. folk tror att dom är viktigare än de är och helt plötsligt är snubben jag bor granne med någon som man ska ha hört talas om.
det är ju tragiskt att folk inte tycker att dom har något bättre för sig.
att dom inte kan prata med varandra utan behöver skriva saker offentligt på internet.
att de exhibitionistiska sidorna hos personer tar över och dessutom
att personer skapar världar där deras subejktiva upplevelser präntas ner i bokstäver och helt plötsligt definieras som sanning.
nu ska jag gå till tvättstugan. jag mår skit, har ont i magen och är oinspirerad.
baaaajs.
Hehe, shit vad meta. Utan att ta ställning till själva frågan (jag håller lite med) så tänker jag - förut skrev folk skunkdagböcker och lunardagböcker och allt vad det var. Man gjorde det för att de var som att skriva dagbok för en själv + att någon kanske läste det och isf fick skylla sig själv men samtidigt kanske lärde känna en bättre osv osv. Sen kom facebook. Där känns det plötsligt väldigt exhibitionistiskt att skriva dagbok eller liknande. Alltså startar man bloggen - den pseudoanonyma men ändå personliga plats där man återigen kan skriva vad man vill för sin egen skull men där folk gärna får läsa om de vill - och skylla sig själva. Man har ju inte tvingat nån att läsa. Till skillnad från facebook.
Sen tänker jag - jag har ju ändå ett halvt fotbollslag i mitt huvud som skulle läsa det jag skrev om jag skrev det på hemligt papper hemma. Så då kan jag ju lika gärna lägga ut det på internet. iDivid!!
word. inställningen är dubbel. internet är lite som ringen. "he loves and hates the ring just like he loves and hates himself" nerd alert!
